ATT KÄMPA FÖR SIG SJÄLV ÄR ATT MÅ DÅLIGT
OCH JU DÅLIGARE JAG MÅR JU MER KÄMPAR JAG FÖR MIG SJÄLV
OCH DESTO DÅLIGARE MÅR JAG
DÄRFÖR MÅSTE JAG BRYTA DETTA
Att kämpa för sig själv det är drygt, tungt och svårt det. För när jag har satt upp ett mål att nå och jag inte kommer ända fram, då blir jag både frustrerad och besviken. Eller när jag har nått målet som jag satte upp så inte är jag nöjd då, nej då sätter jag upp ett mål som ligger litet högre, och så säger jag till mig själv och familjen, att bara jag kommer dit till det målet som jag satte upp nu så ska jag ge mig. Den enda som tror att jag ska bli nöjd då är jag själv. När jag tänker efter så tror inte ens jag att jag blir nöjd Då säger frun till mig, att det har du sagt så många gånger nu så nu tror jag inte på det något mera. Frun säger att hon skulle vara glad om jag någon gång kunde bli nöjd med mig själv, familjen och livet, och inte bara stressa vidare mot nya högre mål hela tiden, jag förstår henne, men hur ska jag inse det själv när många andra säger att man ska sätta upp mål och kämpa för sig själv. Vilken galenskap. Det kan väl inte vara så att frun har rätt? ELLER. Summan av kardemumman är att jag är aldrig nöjd med livet utan jag vill bara högre och högre upp på karriärstegen.